I den åldern gick man gärna efter ett fint fodral när man köpte en skiva om man inte kände till artisten. Att köpa Making Movies med Dire Straits som hade ett väldigt intetsägande skivfodral i en tolvårings ögon, utan bild, bara ett rött fodral med en ljusblå kant, kan man bara anse som en lyckträff när man ser tillbaka på det. Tur att jag inte blev bortskrämd av den trista ytan. För jag tror att Mark Knopfler är en av dem som med sitt unika låtskrivande visat mig vägen när mitt intresse för musiken och låttexter formades och skulle utvecklas till något eget. Jag hade mina egna favoriter och eftersom jag har en bror som är fem år äldre än mig så blev jag ytterligare introducerad till en annan typ av musik som var lite tuffare än vad andra flickor i min ålder lyssnade på som passade mig bra och det var bara en bonus att få den bredden. Det var bland annat 10cc, Electric Light Orchestra och Ram Jams Black Betty och jag minns än idag den speciella julen 1977 när jag fick min första gitarr, samma jul som min bror fick Magnus Ugglas superhäftiga rebelliska album Varför ska man ta livet av sig när man ändå inte får höra snacket efteråt? Jag själv fick ABBA The album, men det var Ugglas skiva med bland annat låtarna Vår tid och Varning på stan som gick varm. Nittonhundrasjuttisjuuuuu, det var verkligen vår tid skulle man kunna säga och nånting helt nytt och häftigt som man aldrig hade hört. Ni kan gå in under musik och länkar om ni vill titta lite närmare på vilka artister jag har lyssnat mycket på, som tilltalat mig genom åren. Det har varierat en hel del men vissa hänger med än idag.