En till liten lustig anekdot som jag vill berätta om (det finns endel på lager) var när jag skrev en låttext till Magnus Uggla 1983. Han hade inte bett om det så jag kan knappast räkna mig som en seriös låtskrivare vid den tidpunkten, men jag tänkte väl, Klart grabben ska ha en låttext! Jag hade fått reda på att han skulle komma till Ölens Mecka, Grängesberg där Spendrups bryggeri ligger, alltså i mina hemtrakter strax utanför Ludvika. Jag fick väl ett infall och snabb som jag är när jag skriver låttexter så satt jag mig och skrev under eftermiddagen innan konserten. Jag tror inte ens jag behöll originalet, för jag har inget minne alls av texten mer än att det var menat att bli en kärlekssång. Clever!? Det var ju inte direkt kännetecknet för Magnus Uggla, speciellt inte vid den tidpunkten. Men, men bra försök i varje fall.
Efter den lyckade konserten gick jag och mina väninnor backstage och pratglad som jag var redan på den tiden, så tog det inte lång tid innan jag var i full fart med att snacka omkull Magnus Uggla. Så här i efterhand kan man ju tycka att jag kunde ha valt nåt lite enklare objekt, men jag tyckte antagligen att han skulle komma ned på jorden litegrann och stöddig som jag också var i den åldern så hade jag svar på det mesta och lyckades ganska bra faktiskt. Ett litet hål i fasaden tyckte jag mig skönja. Jag minns att jag var ganska jobbig och det blev dött lopp kan man säga. Det var lite allmänt kul att vara lika dryg själv istället för att visa sina goda sidor, jag var inte så jobbig i vanliga fall så det var till och med så att jag skämdes lite när jag tänkte på det dagen efter. Pinsamt, men han var ju inte bättre själv direkt och jag hade i varje fall åldern att skylla på. Nu förtiden är jag inte alls lika vass och snabb i repliken, men det beror nog mest på att jag utvecklat lite mer mognad och respekt. Jag känner inget behov längre att hävda mig. Den fasen har jag passerat för länge sen. Undra hur det är med Magnus? Önskar att jag skulle ha kunnat behålla lite av den attityden i varje fall, så jag kunde vara lite på hugget, som Magnus verkar vara fortfarande.
Mina väninnor berättade efteråt att de hade smusslat ned min låttext i hans jackficka. Jag var ju fullt upptagen med att prata omkull Magnus, så jag hade ingen koll på det. Jag undrar vad han tänkte när han hittade texten? Antagligen tyckte han nog det var skräp och knycklade ihop det. Jag försökte kanske påverka honom att sjunga fler ballader, eftersom det komiskt nog var en sån text jag skrivit. Nu förtiden skriver jag texter som är väl anpassade till personen som beställt den och skriver gärna om det jag blir ombedd. Tänk om han hade vetat idag att jag nu är en etablerad låtskrivare, då kanske han skulle ha sparat texten som ett kul minne i varje fall, det var ju ändå min första officiella låttext kan man säga. Om inte annat hade han kunnat sälja den på nån aktion på Tradera och fått ihop lite cash till fredagsgroggen som jag sett på aftonbladets blogg att han inte växt ifrån än. Nu behöver jag inte längre plantera mina texter hos ovetande artister utan de söker förhoppningsvis upp mig om de behöver hjälp. Ja, kanske har jag inspirerat honom eftersom han skriver fler ballader nu än han nånsin gjort. Plötsligt händer det, men det jag inte visste var att Magnus skulle skriva en text om mig. När jag hörde Pärlor åt svin, så kände jag mig så träffad att jag grät i bilen under hela låten på väg till jobbet. Varje gång jag åker den sträckan så tänker jag på den låten. Så himla fin och så himla sann. Tack Magnus allt är förlåtet!